SANT
Skrivet av Ola Wernström
Fem matcher. Fem av 30. Ekonomiskt larm från klar himmel och ordförandeavhopp mitt i natten, att Charlie Davies stängs av är Hammarbys allra svåraste smäll. Krisklubben ska nu försöka klara nytt kontrakt utan sin enda anfallare. Men det är inte det som är grejen. Det är principen.
Svensk fotbolls mest oberäkneliga matchvinnare har slagit till igen. Helt plötsligt. Khenneth Tallinger är ordförande för en disciplinnämnd som nu tydligen kände för att kliva in och spela en roll, förmodligen en högst avgörande roll i den högsta serien. Den gör så ibland, den där nämnden.
Örebro och Nordin Gerzic vet också, t ex. Den mest karriärhotande sultacklingen kan passera rakt igenom hela elitfotbollen utan åtgärd men så kan det dyka upp ett moment lite vid sidan av spelet värt att mötas om och slå till emot med full kraft.
Kan inte förstå att fotbollen kan tycka att det är ok med helt regelvidriga mål, helt galna kort till höger och vänster av olika kulörer, missade straffar, skänkta straffar, bollar som är inne eller ute bedömda som ute respektive inne för att sen stenhårt döma i disciplinära frågor i efterhand.
Hur kan sporten som inte litar på tekniken under match lägga så mycket i dess händer efteråt? Inte så lite efteråt heller.
Vad tar alla dessa disciplinnämnder så lång tid att agera? Vi har sett år efter år under hockeyslutspelen, då och då i fotbollen.
”Det är viktigt att såna här ärenden behandlas snabbt”, sa tydligen ordförande Tallinger om just Davies-fallet. Och väntade en vecka. Hammarby hann spela och Davies hann bli matchvinnare däremellan.
Fråga gärna Malmö FF om de tycker att disciplinnämnden var tillräckligt snabb. Jag menar, om det nu var ett så fruktansvärt tilltag – ”bland det grövsta jag har sett” enligt Tallinger – borde det ju ha varit ett rätt akut ärende. När tar ni upp det? ”Tja…vi får väl se…om en kvart-två veckor” hade varit ett ärligare besked.
Hur mycket rättvisa skipades nu då? Var Charlie Davies oprovocerad? Tänk om Michael Almebäck skrek ”jävla neger” i momentet före. Tror verkligen inte det men tänk OM?! Det syns i så fall inte på film.
Fotbollen har bestämt sig för att bilden ger hela sanningen och ingenting annat än sanningen. I detta fall i det närmaste ett flygfoto, följt av en närbild på en blodig back. Tänk om han bet sig i läppen. Tror inte det, men tänk OM.
Jag tar till armbågarna här alltså för att belysa det faktum att en film inte alldeles säkert ger hela sanningen. Inte för att försvara Davies sätt att ”spela fotboll” i den där situationen.
Fotbollens egen hobbydomstol – som ses nån gång då och då men svingar domarklubban tungt och hårt – är så pass nyckfull att lotteriinspektionen borde vara med på mötena
The Raz*
Fem matcher. Fem av 30. Ekonomiskt larm från klar himmel och ordförandeavhopp mitt i natten, att Charlie Davies stängs av är Hammarbys allra svåraste smäll. Krisklubben ska nu försöka klara nytt kontrakt utan sin enda anfallare. Men det är inte det som är grejen. Det är principen.
Svensk fotbolls mest oberäkneliga matchvinnare har slagit till igen. Helt plötsligt. Khenneth Tallinger är ordförande för en disciplinnämnd som nu tydligen kände för att kliva in och spela en roll, förmodligen en högst avgörande roll i den högsta serien. Den gör så ibland, den där nämnden.
Örebro och Nordin Gerzic vet också, t ex. Den mest karriärhotande sultacklingen kan passera rakt igenom hela elitfotbollen utan åtgärd men så kan det dyka upp ett moment lite vid sidan av spelet värt att mötas om och slå till emot med full kraft.
Kan inte förstå att fotbollen kan tycka att det är ok med helt regelvidriga mål, helt galna kort till höger och vänster av olika kulörer, missade straffar, skänkta straffar, bollar som är inne eller ute bedömda som ute respektive inne för att sen stenhårt döma i disciplinära frågor i efterhand.
Hur kan sporten som inte litar på tekniken under match lägga så mycket i dess händer efteråt? Inte så lite efteråt heller.
Vad tar alla dessa disciplinnämnder så lång tid att agera? Vi har sett år efter år under hockeyslutspelen, då och då i fotbollen.
”Det är viktigt att såna här ärenden behandlas snabbt”, sa tydligen ordförande Tallinger om just Davies-fallet. Och väntade en vecka. Hammarby hann spela och Davies hann bli matchvinnare däremellan.
Fråga gärna Malmö FF om de tycker att disciplinnämnden var tillräckligt snabb. Jag menar, om det nu var ett så fruktansvärt tilltag – ”bland det grövsta jag har sett” enligt Tallinger – borde det ju ha varit ett rätt akut ärende. När tar ni upp det? ”Tja…vi får väl se…om en kvart-två veckor” hade varit ett ärligare besked.
Hur mycket rättvisa skipades nu då? Var Charlie Davies oprovocerad? Tänk om Michael Almebäck skrek ”jävla neger” i momentet före. Tror verkligen inte det men tänk OM?! Det syns i så fall inte på film.
Fotbollen har bestämt sig för att bilden ger hela sanningen och ingenting annat än sanningen. I detta fall i det närmaste ett flygfoto, följt av en närbild på en blodig back. Tänk om han bet sig i läppen. Tror inte det, men tänk OM.
Jag tar till armbågarna här alltså för att belysa det faktum att en film inte alldeles säkert ger hela sanningen. Inte för att försvara Davies sätt att ”spela fotboll” i den där situationen.
Fotbollens egen hobbydomstol – som ses nån gång då och då men svingar domarklubban tungt och hårt – är så pass nyckfull att lotteriinspektionen borde vara med på mötena
The Raz*
Kommentarer
Trackback
